Suomessa växer flera giftiga växtarter, vilka en nybörjare inom vildörtsskörd bör kunna skilja från ätliga kirskål. Skördetiden för unga kirskålsblad är i maj. Bild: Markku Vuorikari”Kan man äta för mycket kirskål?” Funderade en bekant på Facebook i början av maj. Han samlar små, ljusgröna bladsnibbar till sallader och direkt på brödet. Man kan mosa de unga bladen till pesto, slänga dem i smoothies och krydda soppor, pajer, grytor, såser och omeletter med dem. Lätt kokade kirskålsblad kan frysa in för vintern eller torka dem till grönpulver. Många upplever smaken av kirskål som selleri, persilja och morot, till och med lite peppar och citron. De näringsrika kirskålsbladen innehåller bland annat kalcium, kalium, selen och C-vitamin. De innehåller också mycket fiber. Giftkojans blad är spetsigare och taggigare än kirskålens. Bild: Aulis AnsalehtoMan kan knappast äta för mycket kirskål. Men en nybörjare inom trädgårdsskötsel bör ändå lära sig att känna igen växten innan man kastar sig över att riva upp trädgårdsbestånden i munnen. ”Man måste vara säker på att känna igen kirskål eftersom det finns giftiga liknande arter,” varnar projektarbetaren Päivi Avela från Arktiska smaker rf. Giftiga arter inkluderar bland annat hundkäx, giftkoja och giftbräken, som luktar obehagligt. Även de främmande arterna jättebjörnloka är så giftiga att man kan få smärtsamma hudbesvär av att hantera dem.Men man ska inte låta rädslan ta över, utan börja lära sig. Generellt sett har bladen på giftiga arter mindre struktur och är taggigare än kirskålens runda blad, som delas in i tre delade småblad. Björnloka och hundkäx går också att äta, men de är inte lika goda som kirskål. Dessutom kan hundkäx lättare förväxlas med giftiga arter. ”Det är bäst att lära sig att känna igen kirskål och använda bara det,” råder Avela. Hennes favoritrecept inkluderar kirskålspesto och kirskål-fetapaj. Med samma recept kan man göra nässelfetapaj. De giftiga jättebjörnlokarna växer mycket stora. Bild: Johannes TervoPå de arktiska smakernas webbplats beskrivs kirskålens (Aegopodium podagraria) kännetecken. Växtens latinska namn kommer från de grekiska orden ”aigos”, get, och ”podion”, liten fot. Kirskål är en flerårig flockblommig växt som är cirka 30-100 centimeter hög och förekommer i täta, mattlika bestånd. Rotstammarna är långa och vita. De passar inte som föda. Istället kan man koka stjälkarna och servera dem som spaghetti. Bladen är två till tre gånger flikiga och flikarna är osymmetriska. Blomklasen är en flock, med små gröna-vita blommor. Det finns inga högblad i småflockarna.Kirskål trivs i olika miljöer. Typiska växtplatser inkluderar lövskogar, bäckkanter, skogsbryn, ängar, vägkanter, trädgårdar, gårdar, parker och ödetomter. Norr om Uleåborg är växten ovanlig. Det är bra att skörda i maj när de unga basbladen fortfarande är lite hoprullade. Om man inte är säker på arten av ett litet, krulligt blad, bör man låta det vara och inte plocka det. Att identifiera en ny förekomst underlättas av att följa växtens utveckling över en sommar och först plocka den efter en säker identifiering följande vår. Kirskålsbladen delas in i tre delade småblad. Bild: Kari SalonenKirskålsentusiaster kan förlänga växtens skördetid till hela sommaren genom att regelbundet klippa ner bestånden, så att nya skott växer fram. I tidningen Aarre i juni 2021 rekommenderades att klippa kirskålen med trädgårdssax. För större bestånd är det bäst att använda lie eller gräsklippare.Det gamla folket har njutit av kirskål för att förebygga skörbjugg och lindra gikt i ömma fötter. Idag kan man söka efter hjälp från kirskål för att motverka muskelkramper orsakade av magnesiumbrist och prostataproblem. Man tror att man kan få hjälp av vildörter också för ischias- och ledvärk samt artros. Kirskål, som stimulerar urinutsöndringen, kan också lindra problem med urinblåsan. Marttaliitto och Arktiska smaker har tillsammans utarbetat en informativ guide ”Känn dina vildörter”, som också innehåller recept.
