Så jag har typ försökt byta ut mina grejor från dom där icke-belagda pannorna, som typ inte håller så länge och ytan kan liksom börja flagna efter ett tag. Jag har börjat kolla mer på dom traditionella pannorna som tål en hel del misshandel och bara blir bättre med tiden. Jag har verkligen fastnat för gjutjärns- och kolstålpannorna. Det viktiga med båda är att man måste köra in dom i fett, som typ blir bättre för varje gång man använder dom. Insmörjningen ger pannan en yta som inget fastnar på.
Men en grej med dessa pannor är att man inte ska tvätta dom med diskmedel, och man ska inte heller laga sura såser i dom, för det förstör den inbrända ytan. Men olika gräddbaserade såser funkar toppen i dessa pannor. Så jag gav pannan en chans och blev verkligen överraskad. Särskilt kolstålpannan har varit flitigt använd av mig, och där har det fräst vanligt kött som får en härligt krispig yta. Men jag letade efter ett alternativ som skulle passa en tomatkastikkes-älskare.
Så mina ögon fastnade på den emaljerade gjutjärnspannan, där emaljen skyddar ytan så att pannan tål att tvättas med diskmedel, och sura såser förstör inte den omsorgsfullt inbrända ytan. Den emaljerade gjutjärnspannan fungerade utmärkt för att göra en tarte tatin-paj. Plommon som bubblade i sockerlagen fastnade inte i pannan. Emaljen på ytan oroade mig eftersom jag var rädd att maten skulle fastna som lim. Men jag gav ändå pannan en chans och blev verkligen överraskad. Med en liten klick smör och en skvätt olja gled till och med ett ägg runt på pannan som en puck på isen.
Det viktiga är att hålla pannan tillräckligt varm och ge den tid att värmas upp. Spisens temperaturinställning har inte behövt höjas över halvvägs på ett keramiskt spis. Den enda nackdelen är att det tar tid för pannan att värmas upp. Nu används emaljerade pannan nästan dagligen som en del av all matlagning. Eftersom pannan tål höga temperaturer fungerar den också i ugnen och har även använts för att laga till exempel tarte tatin-paj.
