Ett brittiskt startup-företag har lanserat en kläddtråd med 25 procent potatisstjälkar och 75 procent bomull. Enligt en kolumn av Aartes skribent Risto Isomäki skulle det lösa problemet med bristen på bomull om potatisstjälkar kunde blandas med träbaserade klädfibrer.Startup-företaget Fibe hävdar att potatisstjälkfiber har liknande egenskaper som bomull. Det finns mycket mer potatisstjälkfiber tillgänglig än bomull. Enligt en ny bedömning från FN-organ, Europeiska unionen och Världsbanken kan klädindustrins andel av koldioxidutsläpp som orsakar uppvärmning av klimatet vara större än tidigare trott. Hela 10 procent av alla mänskliga koldioxidutsläpp kan komma från produktionen av kläder. Billigmodeindustrin har fått många människor att köpa större mängder kläder än tidigare, och nu för tiden tillverkas 70 procent av alla klädfibrer i världen av olja.
Den bästa lösningen på problemet skulle vara att övergå till kläder tillverkade av trä. Finska och svenska skogsbolag har lett utvecklingen av nya, högkvalitativa och mer ekologiska träbaserade klädfibrer. De har dock ännu inte lyckats starta en stor global revolution av två skäl.
Europeiska unionens politik har fram tills de senaste åren förbjudit omfattande samarbete mellan stater och privata företag, och företagens egna resurser har inte varit tillräckliga i den nuvarande ekonomiska situationen för att skapa nya globala industriområden.
Dessutom har miljöorganisationernas starka motstånd minskat projektets attraktionskraft. Miljöorganisationerna har varit rädda att produktionen av träbaserade klädfibrer skulle leda till alltför effektiv användning av skogar.
Det brittiska startup-företaget Fibe har nu utvecklat något som kan dämpa dessa rädslor. I april lanserade Fibe världens första kläddtråd delvis tillverkad av potatisstjälkar.
Enligt Fibe liknar potatisstjälkfibern bomullsegenskaper och det är möjligt att göra mycket fina kläder av den. Fibe kan ännu inte tillverka tråd enbart av potatisstjälkar, utan materialet innehåller 25 procent potatisstjälkar och 75 procent bomull.
Om uppfinningen gör potatisstjälkar till värdefullt material kan det i framtiden vara till stor nytta för lantbrukare. Idag är potatisstjälkar en slags avfall eftersom de är giftiga och därför inte kan användas som foder till djur.
Enligt Fibe kan samma metod användas för att tillverka kläder av många andra jordbruksavfallsprodukter. Företaget har nämnt exempelvis ärtor och bönors stjälkar. Även kassavastjälkar och palmträd, bananer och matbananers blad kan fungera.
Potatisstjälkfibern är mycket mer tillgänglig än bomull. Därför är Fibes nuvarande 25/75-blandningsförhållande långt ifrån idealiskt. Cirka 380 miljoner ton potatis produceras årligen i världen, och som biprodukt av detta skapas 150 miljoner ton potatisstjälkar. Bomullsbristen försämras ju fler fibrer som blandas med bomull.
Skulle samma teknik fungera lika bra eller till och med bättre för olika nya träbaserade klädfibrer? Skulle det vara möjligt att blanda exempelvis 25 eller 50 procent potatisstjälkar utan att kvaliteten påverkas negativt? Detta skulle elegant lösa bomullsbristproblemet.
Det skulle vara värt att undersöka, eftersom finländska bönder har det mycket knapert ekonomiskt sett. Finlands potatisskörd är 570 miljoner kilo per år och som biprodukt av skörden skapas cirka 200 miljoner kilo potatisstjälkar.
Om de – och kanske även vissa andra jordbruksavfallsprodukter – skulle bli lika värdefulla som bomull för klädindustrin, skulle värdelös avfall förvandlas till en ny inkomstkälla för jordbruk. Om träbaserade klädfibrer i framtiden skulle kunna blandas med potatisstjälkar och andra jordbruksavfallsprodukter i exempelvis en 50/50-andel, kanske inte ens miljöorganisationerna skulle motstå det nya bioekonomiska lika starkt som nu.
Miljarder ton jordbruksavfall bränns på åkrar och betesmarker runt om i världen varje år, och det finns mycket bättre användning för dessa. Aartes kolumnist, skogsägare Risto Isomäki, känd för sina science fiction-romaner och fackböcker.
