Miina Supinens lysande roman om kvinnors liv i Karelen före kriget
Miina Supinens historiska roman ”Kultainen peura” tar oss med till en tid då livet i Karelen var fyllt av glädje och festligheter, långt innan krigens skugga föll över regionen. I centrum för berättelsen står kvinnors vänskap och kärlek, och boken ger en nyanserad bild av kvinnors liv i Karelen före kriget.
En färgstark skildring av kvinnors vardag
Handlingen utspelar sig i 1880-talets Sortavala och följer Mathilda, en välutbildad tysk flicka från Viborg, och Jelena, en karjalatjej. De båda inleder sina studier vid en lärarseminarium på ön Kymölän i Sortavala, där de utbildas till folkskollärare i den tidiga fasen av den finska nationalismens uppvaknande. Deras uppgift blir att vägleda folket mot en starkare förankring i det finska idealet.
Genom historien möter kvinnorna vardagens bekymmer i form av barn på seminariets dagis, de slitna barnen från torpen och pigorna. Boken tar oss från Viborg till Tildas hem och Jelenas hemtrakter på Mantsinsaari vid Ladoga strand. I centrum står kvinnors vänskap och kärlek, och berättelsen målar upp en bild av ett liv fyllt av glädje och festligheter. Inte ens sexualitet har varit alltid farligt.
En bok fylld av folkliga berättelser
Resan kantas av folktro och den karjalanska naturens magi med dess lyckoamuletter. Bokens berättelser är delvis baserade på verklig folktradition och delvis på Supinens egna infall. Tilda samlar in berättelser i sin dagbok och upptäcker att männen som intresserar sig för finska traditioner är mer intresserade av episka dikter än djuroffer.
Ryktet om Jelenas farbror kastar sin skugga över kvinnornas relation. Jelena har växt upp som sin farbrors skyddsling och även i hembyn möts familjen av misstro på grund av farbrodern.
En personlig koppling till historien
För författaren Miina Supinen har boken inspirerats av hennes egen släkthistoria. Hennes rötter sträcker sig tillbaka till Mantsinsaari, en plats med starka kopplingar till hennes familj. Även min egen släkthistoria är knuten till Mantsinsaari. Min farfar lyckades precis undkomma ön mitt under krigets fasor.
Med krigens slut kom även slutet för lärarseminariet i Sortavala, som slutligen evakuerades till Rauma sommaren 1944. Miina Supinens roman ger oss en inblick i en tid fylld av glädje och sorg, vänskap och kärlek, och visar på hur kvinnors liv i Karelen före kriget var fyllt av ljus och skugga.
